Nu är det dags igen. Jag skall återigen försöka förklara hur fantastiskt jag har haft det idag. Det kommer nog inte blir helt enkelt, men jag skall göra mitt bästa!
Ni som följer mig frekvent här på bloggen har nog förstått att det inte har kommit så mycket snö den senaste tiden. Det är dock ändring på det nu! De senaste dagarna har det kommit ca 45 cm torr och fin kanadensisk snö, och prognosen lovar dessutom mer de kommande dagarna! Så räkna med att det kan dyka upp fler blogginlägg i euforisk anda de närmaste dagarna!
Vi började dagens åkning med att ta oss ett åk i sweet spot. Snön var mjuk och fin, men botten under var hård och knöglig. Så vi tog oss visare till South bowl åket efter. Där var det betydligt bättre förhållanden, dock är det ett populärt och lättåtkomligt åk, så det var mycket ytor som var uppkörda! Vi kände dock att detta inte var vad vi ville ha, så vi bytte ställe igen.
Denna gång tog vi på oss hudarna och knatade ut till ett åk som ligger mellan South bowl och montana bowl. Jocke hade nämligen varit i dessa krokar igår och varit helt salig efteråt. Nu började vi känna på oss att vi närmade oss ett riktigt fint åk. Snön var djupare, spåren färre. Det var helt enkelt bara att peka spetsarna neråt och börja surfa!
Åket var fantastiskt! Stora svängar runt snötäckta granar, snön som sprutade upp över kroppen. Först över knäna, sedan över magen och i vissa svängar över ansiktet! Lycka! Med smilbanden långt över normalt läge tog vi oss tillbaka till systemet!
Kort break. Smörgås med stekt ägg, chokladkaka och powerade!
Ut igen, här fanns ingen tid att spilla! På med hudarna och siktet inställt på våran gamla favorit, "Montazami skogen". Hon har ju alltid levererat tidigare, och nog hade vi höga förhoppningar även denna gång, men skulle de uppfyllas?
Jag svarar kort på den frågan, JA! Vi fick ett magiskt åk ner i skogen! Snön var otroligt lätt och den bara sköljde över och runt om oss. Visst, vi var inte först ut där för dagen, men de allra flesta av våra svängar var i orörd terräng. Jag kan knappt beskriva känslan som uppstod när jag svängde runt ett stort träd och framför mig dyker det upp en ränna, helt fri från träd, helt utan spår! Puder, puder och lite mera puder! Helt klart ett av de bästa åken i mitt liv!
Efter denna känslosamma urladdning bestämde sig Jonte och jag för att det var dags att fira, såklart på vårat favoritställe (Winos) med våran favorit öl (GI's Winter Ale). En dag som denna var vi även värd våran gemensamma favoritdrink, Lynchburg Lemonade!
Det var bara ett problem, bartendern hade inte hört talas om den. Men om vi bara väntade lite så skulle han se vad han kunde göra. Det visade sig att han sedan hade ringt upp deras bartender chef och frågat hur den skulle göras! Det var till och med nära att barchefen kom ner, trots att han var ledig, bara för oss. Hahaha! Det behövdes dock inte, och vi fick våran drink. Skall dock tilläggas att den inte riktigt var som en lynch brukar, men vi var nöjd ändå!
Jonte med Winter Ale
Winter Ale
Kanadensisk lynchburg
Hemma igen väntade en sjukt efterlängtad middag. En middag som hittills bara funnits i fantasin, men som numera är verklighet. Detta tack vara att Pappa, Marita och Anders kunde smuggla in hemgjord lingonsylt till mig! Jag talar så klart om raggmunk med stekt bacon och lingonsylt! =)
Dagen till ära var Sebastian och Martin inbjudna på middag. De var, precis som vi, saliga!
Stekning
Tallriksmodellen!
Nu har jag skrivit så mycket att jag förstår om ni redan tröttnat på att läsa. Men, om ni har kommit hela vägen ner hit kan jag meddela att jag filmat mycket med min GoPro idag. Så det kommer komma upp en liten edit om någon dag, håll ut!
Nu skall jag sova, för imorgon väntar lite turande med Pappa, Marita och Anders!
Vi hörs,
E
